Surfcamp!

Surfcampet började en måndagsmorgon då vi blev upphämtade av en buss utanför ett hostel i centrala Sydney, som skulle ta oss ut till där själva campet hölls. Bussresan tog ca 2h, och under tiden passade vi på att sova lite, filosofera och- såklart- spana in alla de andra som vi skulle spendera den kommande veckan med. Vi anlände till en väldigt liten by vid havet, Gerroa, och själva campet som i sin tur var supermysigt. Det bestod av ett centrum av bänkar och bord under ett stort tak, omringat av småhus med sovrum, duschar och ett kök. Alltihopa kantades på ett väldigt surfedylliskt vis av palmer och hängmattor, allt för stämningen. Första dagen bestod av lunch och introduktion, innan vi snabbt kastades in i första lektionen. 2h senare hade vi lärt oss både hur man fångar en våg, och hur man faktiskt ställer sig upp! Vissa försök mer lyckade än andra. 

Resten av dagarna var uppbyggda på ungefär samma vis; uppstigning med solen (typ), få i sig lite frukost och vara i vattnet vid åtta-tiden för 2h lektion, lunch och återhämtning till ett då dagens andra lektion började, och på kvällen middag och återhämtning, bildspel från dagens surf och vissa dagar ett besök på den lokala puben. Fritiden mellan lektionerna/måltiderna kunde spenderas på en gräsplätt i solen, hoppandes på en stor airbag i lekparken eller kanske med ett parti Jungle Speed, ett nytt spel vi snabbt blev introducerade till. 

Stämningen i campet var så himla härlig, allt andades surf och även fast man var supertrött på morgarna och inte kunde fatta vad man gjorde uppe så tidigt egentligen, eller om första lektionen gått pissigt och man ville allt annat än gå tillbaka på eftermiddagen, så blev det (nästan) alltid bra igen så fort vi låg där ute och plaskade bland vågorna. Oftast var t o m morgonlektioner de bästa, då havet var lugnare och det var något fridfullt över att försöka fånga de där förbaskade vågorna i  morgonsolen. Två extra magiska stunder var de tillfällen då vi fick besök av ett gäng delfiner, men då glömde vi förstås bort allt vad surfing heter och fokuserade mer på det alldeles magiska i att de simmade omkring bland oss och utmanade några surfare bland vågorna. Såklart kan man inte ha fallenhet för allt, och jag (Carro) fick nog inse där på slutet att det nog kommer krävas både envishet och mycket mer träning för att ro det här projektet i land, medan killarna faktiskt överraskade med sin naturbegåvning! Till och med instruktörerna verkade imponerade både en och två gånger. 

På fredagen var det dags att lämna campet och fortsätta äventyret norrut (för några av oss iallafall, en del skulle bara gå 5 dagar så de stannade i Sydney). Vi började med att avsluta fredagskvällen på en bar i Sydney, innan vi tog farväl av våra nyfunna vänner som skulle stanna kvar och hoppade sedan på bussen mot Byron Bay. Vi blev ett tappert gäng på 8; vi tre, tre tjejer från norge, skottland och Holland, och två killar från Italien resp. Ryssland som åkte hela natten lång och anlände till Byron Bay på lördagsförmiddagen där regnet värkte ner. Det var meningen att vi under lör och sön skulle fortsätta campet på egen hand, vi fick hyra brädor gratis som vi skulle fortsätta öva på. Pga inte alltför mycket sömn i kombo med vädret frågade vi hostelet som vi skulle bo på om det var ok att få låna brädorna sön och mån istället, vilket det som tur var. Båda de andra killarna åkte dock vidare på söndagen, men vi 6 som var kvar gjorde vårt bästa med våra nyfunna kunskaper. Blev inte jättemycket surf dock, då vågarna var mycket värre än vad vi vant oss vid, och killarna tog det väldigt lugnt då de dragit på sig diverse skador. Men att flyta runt på brädorna i solen var inte heller helt fel.