Delfinsim!

Efter någon vecka på vägarna anlände vi till Kaikoura, en supermysig liten stad på sydön, precis vid havet, som erbjöd en uppsjö av möten med diverse vatten- eller luftlevande djur. Efter en behaglig natt (fleecefiltarna ni vet) på en camping långt åt skogen var det dags för ett riktigt hejdundrandes äventyr på måndagen; vi skulle få simma med vilda delfiner! Så runt tolv-tiden åkte vi till basen för att prova ut våtdräkter, få cyklop simfötter osv, och efter en kort introduktionsfilm om hur allt skulle gå till packades alla in i bussar för att åka ner till båtarna. Det bjöds på en superhärlig dag, vädret var äntligen på vår sida med sol strålande från en klarblå himmel och inte alltför livligt hav. Rätt optimalt för att ligga horisontellt face down i det stora blå i ett par timmar helt enkelt. Båtarna lämnade så småning om hamnen och styrde kosan mot delfintätare vatten. Vi höll oss längs med kusten men det tog ändå ca 25 min innan de första lekfulla djuren skymtades; först lite skummigt på ytan bara men så vips dök de upp! Till en början såg vi skymten av några stycken bara en bit från båten, men när skippern tyckte att det var dags att hoppa i var det nära en flock på ca 100-200 djur. Och om det var orealistiskt nog att se dem från båten, var det ingenting mot vad som väntade. Vi fick alla göra oss sim-redo (dvs fenor och cyklop på) och sätta oss på kanten back på båten i väntan på signal. Sedan, när en hög tuta ljöd, fick vi försiktigt slinka ner i vattnet i vågorna efter båten så att de inte skulle skrämmas bort. Och sedan var det bara att snorkla på! Eftersom hela situationen var en smula absurd, och grejen med att andas genom ett litet rör inte är helt vardaglig drabbades jag av lite lätt panik i början, innan man vande sig. Sakta men säkert riktades blicken neråt det djupa blå, plaskandes lite med fenorna för att simma i rätt riktning, och så plötsligt dök de upp, en efter en. Delfiner! Det var helt makalöst alltså. En, två, säkert 30 stycken simmade omkring oss, vissa stannade upp för att se vad som var på gång medan andra bara simmade förbi. men vilket som så var känslan av att vara omringad av dess (vilda) och alldeles fantastiska varelser helt otrolig! Och något jag faktiskt drömt om sedan jag först såg dem på Kolmården för hundra år sedan...

När flocken givit sig av och det inte fanns någon mening med att plaska runt längre, kallades skippern tillbaka oss till båten och så letade han upp en ny flock, och så började allt om igen. Totalt fem dyk fick vi, och lika makalöst var det varenda gång man fick syn på en, bara en arms avstånd ifrån en. Vi hade dock fått strikta order att inte klappa delfinerna, och med tanke på vilka reflexer de hade hade det kanske inte gått heller, men avståndet var iallafall inte problemet! Jag vet inte hur länge vi var ute med båten, och till slut tröttnade ändå delfinerna på oss och simmade iväg, men när vi kom upp på båten för sista gången var vi nog alla minst sagt upp över öronen lyriska av vad vi precis upplevt! Därefter fick vi dessutom en halvtimme att se dem från båten leka och hoppa, simma i svallvågorna och vara allmänt delfiniga.

Den natten somnade vi (efter ännu några timmar på vägarna) mer än nöjda. Vilken dag alltså, vilken dag.